Historien om paragraf 8

Publicerat: 2 juni, 2011 i Fallbeskrivningar

Djurgården har redan fått sitt straff för att supportrarna kallade domaren för ”hora”. Nu är även AIK under utredning för tillrop som ”domarjävel”, ”SvFF – fotbollsmördare” och den mycket sakliga banderollen ”En jävinstans med beslut utan substans – Disciplinnämnden”. Hur gick det till när Svenska fotbollförbundet lyckades bestraffa företeelser som har funnits på svenska läktare i många år? Här är hela historien från början.

Året är 2006. SvFF genomför en kampanj som heter ”Ge rasismen rött kort”. I samma veva införs paragraf 8 i SvFF:s tävlingsbestämmelsers tredje kapitel. Den ska skydda mot diskriminering med anspelning på ”ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller religion”.

I artikeln som skrevs på förbundets hemsida när regeln antogs framgår det tydligt att det är just diskriminering som ska tas itu med i den paragrafen. Att alla typer av förolämpningar (som ”domarjävel”) skulle täckas av paragrafen borde rimligtvis ha nämnts om det var syftet med den nya regeln, inte minst eftersom det är ofantligt mycket vanligare än rasism på svenska läktare. (I artikeln nämna även en annan ny paragraf, om misskreditering av fotbollens organisationer, men den har inget med saken att göra eftersom enbart spelare, ledare och funktionärer kan bryta mot den)

Vi spolar fram till 2011. Anton Hysén blir den första öppet homosexuella elitfotbollsspelaren. TT skriver då en artikel som uppmärksammar att sexuell läggning inte skyddas av paragrafen. Den initiala reaktionen från förbundet är att säga att det inte behövs, eftersom det faller under ”osportsligt uppträdande”. Man medger alltså då att det är just de grupperna som nämns i paragrafen som är skyddade av den, och inte andra. Samma dag tolkar man däremot helt om paragrafen till att handla om alla typer av kränkningar.

Det råkar nämligen vara så att paragrafen är slarvigt skriven och kan, om man vill, tolkas som ett skydd mot alla typer av kränkningar. Allt som angivits tidigare tyder dock på att paragrafen aldrig var ämnad att tolkas så. Hur som helst menar förbundet nu att man har ryggen fri när det gäller kränkningar av homosexuella.

För att undvika fullständigt kaos tolkar man även in att endast kränkning av ”enskilda spelare, lag, domare eller andra funktionärer” kan straffas. Detta har inget som helst stöd i paragrafen, hur mycket man än vänder och vrider på den. Det är ett bra exempel på hur lite hänsyn förbundet tar till sina egna regler.

Det vi nu ser är alla bieffekter omtolkningen har fått. Den mest skamliga är kanske att en regel som skulle skydda minoriteter från diskriminering har kapats av förbundet för att slå ner all typ av kritik. Att hävda att reglerna står säkert på demokratisk grund eftersom klubbarna har godkänt dem går inte heller längre, eftersom disciplinnämnden helt frångår den andemening som gällde när regeln kom till.

Annonser
kommentarer
  1. Patrik skriver:

    Båda inläggen är intressanta och välskrivna, jag hoppas du fortsätter skriva.

    • Moffiz skriver:

      Tackar. Det finns inte direkt dåligt med material om ämnet, så det blir nog mycket mer skrivande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s