Arkiv för kategori ‘Fallbeskrivningar’

Blandat och mycket gott

Publicerat: 16 juni, 2011 i Fallbeskrivningar

Den senaste tiden har mycket hänt inom det område som den här sidan belyser, det mesta av det positivt. Helsingborgs supportrar har även de reagerat på SvFF:s korståg och mediedrevet har helt vänt sig mot förbundet, som själva har börjat backa. Djurgården har överklagat böterna för ramsorna mot Martin Hansson, delvis på de grunder som jag tidigare skrev om. Reportageserien som Nyheter24 lanserade har börjat starkt, särskilt det som de skriver med bas i Filip Lundbergs forskning. Han använder teorin om socialt kapital från statsvetenskapen för att belysa den förtroendebrist som förbundet lider av, vilket möjliggör en klockren analys av missförhållandena.

Överhuvudtaget börjar den här sidan kännas överflödig eftersom mer etablerad media har börjat belysa problematiken. Några tillägg kan däremot göras.

Till exempel är Khennet Tallinger svar på kritiken mot Disciplinnämndens godtycklighet intressant. Han replik är ”De sitter inte med i nämnden så de kan inte säga att vi är godtyckliga” (ibid). Han anser alltså att de som inte är med i nämnden inte är tillräckligt insatta för att uttala sig. Min fråga är; tycker inte herr Tallinger att det är ett problem? Om Disciplinnämnden vill uppfattas som en legitim beslutsfattningsinstans, är det då inte viktigt med transparens i deras arbete? Om de allmänna domstolarna i Sverige hade samma undangömda arbetssätt skulle det med rätta ses som ett demokratiskt problem. Det är inte bara godtyckligheten som förbrukar SvFF:s sociala kapital, utan även stängda-dörrar-mentaliteten.

I samma artikel görs också en jämförelse mellan domen mot AIK 2005 och Djurgården 2009, där AIK friades pga att man inte kunde råda över situationen, medan DIF straffades trots att man inte heller där kunde påverka skeendena. Detta har jag även behandlat tidigare. Det som kan bli olyckligt i jämförelsen är att somliga kan dra slutsatsen att vissa klubbar straffas hårdare än andra. Jag är övertygad om att det inte stämmer. Det handlar om godtycklighet och inte förfördelning.

Det kanske roligaste exemplet på hur ologiska domarna från Disciplinnämnden är kan vara jämförelsen mellan två domar mot AIK. Som nämnts ovan friades AIK 2005 efter händelserna mot Gais pga att de inte kunde råda över situationen. Om man går tillbaka ett år hittar man ett annat intressant fall. I höstderbyt mot Hammarby försökte (nåja) ett antal AIK-supportrar ta sig in på planen. Där lyckades däremot säkerhetsapparaten, visserligen med polisens hjälp, undvika publikinvasionen. Så vi har ett fall där det gick fel, men klubben slapp straff pga att man inte kunde påverka. Vad blev då resultatet när man faktiskt rådde över situationen och en allvarlig ordningsstörning uteblev? Tomma läktare. All logik är satt ur spel när ärendena behandlas.

Nu har även domarna börjat falla efter alla anmälningar, och AIK friades för ramsorna och banderollerna i matchen mot Helsingborg. Att det ens var under utredning var skandalöst nog, men det var ändå bra att Disciplinnämnden hade mer sans och reson än matchdelegaten. Motiveringen är däremot intressant:

Bestämmelsen i 3 kap 8 § SvFF:s tävlingsbestämmelser avser kränkande angrepp mot
bl. a. domare. För att ett angrepp ska omfattas av bestämmelsen krävs att kränkningen är sådan till sin till karaktär att den på objektiva grunder framstår som en personlig förnedring. Det krävs också att kränkningen framställs med viss intensitet. Sådana angrepp som framstår som opinionsyttringar, kritik eller ringaktning av domarens sätt att fullgöra sitt uppdrag omfattas inte av bestämmelsen.
Enligt Disciplinnämndens mening är de nu anmälda angreppen inte av sådan karaktär att de träffas av ifrågavarande bestämmelse. Anmälan ska därför lämnas utan bifall.

Det är såklart bra att man friar på de här grunderna, men mycket av det som nämns i motiveringen är inget som har egentligt stöd i paragrafen. Att Disciplinnämnden bara är en objektiv bedömare som går strikt efter Tävlingsbestämmelserna är felaktigt. De omtolkar, omformar och hittar på kriterier som aldrig har varit föremål för beslut av medlemsföreningarna.

Nu kommer förbundet ha krismöte på fredag, och där kommer man antagligen backa än mer än vad man redan har gjort. Det är möjligt att det här slaget är vunnet. Däremot skulle det vara olyckligt om ansträngningarna för att förändra SvFF:s arbete slutar i och med det. Strukturella fel finns, och de måste rättas till för svensk fotbolls framtids skull.

Nyheter24 granskar SvFF

Publicerat: 14 juni, 2011 i Fallbeskrivningar

Nyheter24 har påbörjat en granskning av Svenska fotbollförbundet. Som en uppstart har de skrivit om hur DIF:s evenemangsansvarige Mats Jonsson vägrades att ställa frågor till disciplinnämndens ordförande Khennet Tallinger. De var nämligen för kritiska och Tallinger motiverade sig med att säga att ”vi ställer inte upp på några kvartsamtal”. Två saker slår en särskilt.

För det första visar SvFF återigen att den förbundsdemokrati de ofta försöker dölja sin verksamhet bakom är väldigt genomskinlig. Hur ska föreningarna kunna utnyttja sin demokratiska rättighet inom förbundet när de inte tillåts ställa kritiska frågor till beslutsfattarna? Hur ska de kunna ta ställning till det rådande systemet om de inte får ställa frågor som ”Var ligger bevisbördan i ett ärende? Hos anmälaren eller den anmälde?”

För det andra måste man reagera på användandet av begreppet ”kvartsamtal”. Det brukar användas av medierna när supportergrupper har kritiska möten med spelare/tränare/ledare inom en förening, och det brukar alltid insinueras vara något som har med huliganism att göra. Så behöver självklart inte vara fallet, men Tallingers förståelse av begreppet bör rimligtvis vara sådant. Det verkar alltså som att förbundet har gått ännu ett steg i sin paranoia för huliganer. Tidigare var alla supportrar som visade mer passion än att bara sitta ner och applådera vid mål misstänkliggjorda. Nu är även föreningsrepresentanter i blickfånget. Det är kanske att gå lite väl långt i tolkningen av Tallingers begreppsanvändning, men han måste ha förstått associationerna som begreppet skulle frambringa. Hur som helst är det ett oerhört respektlöst sätt att tilltala representanter av medlemsföreningar.

Man måste tro att herr Tallinger är en ganska rädd person, som vet att nämndens verksamhet inte tåls sättas under lupp. Jag hoppas innerligt att Nyheter24 lyckas med det. Det kommer att fortsätta vågen som rullar mot den hetsjakt som nu pågår.

Total rättslöshet

Publicerat: 14 juni, 2011 i Fallbeskrivningar

Problematiken i SvFF:s senaste korståg blir bara tydligare och tydligare. Det är inte bara så att man omöjligt kan veta vad som anses kränkande och kan bötfällas, utan samma budskap kan anmälas i ett fall men frias i ett annat. Dagen efter att AIK anmäldes för ramsor riktade mot domare Martin Hansson sattes en banderoll upp på bortasektionen i matchen IFK Göteborg-Djurgården. Budskapet var det inte allt för trevliga ”Martin Hansson jävla hora”. Det kommer däremot inte bli föremål för anmälan eftersom att matchdelegaten aldrig såg banderollen. Komiskt kan man tycka, men det är även en del av rättslösheten som finns inom fotbollen. I andra fall har man nämligen fällt helt med stöd av matchdelegatens rapport, trots stora mängder vittnesmål som helt tillbakavisar hans redogörelser. Så var det i fallet Djurgården-Assyriska 2009. Den matchen är mest känd för slaget mot Andi Toompu, men DIF bötfälldes även för användande av pyroteknik. Det var matchdelegaten som hade uppfattningen om att sådant hade använts. Disciplinnämnden gick helt på hans linje trots att till och med polisen med säkerhet tillbakavisade det, vilket DIF framförde i sin inlaga (som tyvärr har försvunnit från DIF:s hemsida varpå jag inte kan länka till den). Här är disciplinnämndens motivering:

Disciplinnämnden finner dock inte skäl ifrågasätta matchdelegatens uppgifter, som innehåller en detaljerad beskrivning av när och var rökfacklorna/blossen antändes. Disciplinnämnden finner det därför ställt utom rimligt tvivel att pyroteknik använts på sätt matchdelegaten angivit.

Man har alltså en (1) person som helt avgör vad som blir underlag för bestraffning och alla andra, även polisen, ses som icke trovärdiga i jämförelse. Var han befinner sig och var han väljer att rikta sin uppmärksamhet kan helt avgöra om en förening bestraffas, och föreningen har inga möjligheter att tillbakavisa hans påståenden. Inte ens videosekvenser verkar vara helt säker bevisunderlag eftersom ”dagens teknik”, enligt matchdelegat Olle Möller, möjliggör förfalskning. Man kan fråga sig hur mycket som ska tillåtas avgöras på att en person har fått sin dagliga dos kaffe.

En ny antagonism

Publicerat: 13 juni, 2011 i Fallbeskrivningar

Fullt krig verkar råda i den svenska fotbollen. Då menar jag inte mellan supportrar till rivaliserande klubbar utan mellan supportrarna och förbundet. I vad man kan anta är en högst ovanlig sympatigest till sina antagonister Djurgården har AIK:s supportrar nyligen använt en liknande ramsa som DIF bötfälldes för. Även i denna match dömde Martin Hansson. Det blir säkerligen en liknande dom som mot Djurgården, även om man inte ska tro Aftonbladet när de skriver att domen var prejudicerande. Det är ju inga domar i disciplinnämnden. Att respekten för förbundet och disciplinnämnden från supportrarnas sida länge har varit låg vet alla, men nu har denna respekt av förståeliga skäl sjunkit ännu lägre, vilket man kan se i vad som hände på Råsunda. Respekten lär ju inte heller öka nu när DIF har anmälts för att ha klippt gräset fel. Ännu är inget klart om huruvida det blir en dom, men om DIF bötfälls för detta är det ännu ett skott i foten av förbundet.

Som jag tidigare har skrivit om kommer man aldrig kunna avhjälpa våldsproblemen på svenska läktare med kollektiva straff. Detta eftersom det aldrig går att avskräcka samtliga besökare på en arena från att begå förseelser. Om man ändå tror på den typen av avskräckning måste man ta sig en riktig tankeställare om den aktuella anmälan mot DIF. Det finns problem med våld på våra arenor (även om media överdriver omfattningen), men hur ska man komma tillrätta med det om man delar ut samma typ av straff för sådana förseelser som man gör vid ”felaktig gräsklippning”? Hur ska någon kunna ta straffen på allvar?

Vinden verkar vända i supporterkretsar. Även om röster ibland höjs om att vissa klubbar straffas hårdare än andra verkar man mer och mer sluta leden mot förbundet. I det antika Grekland brukade de rivaliserande stadsstaterna slå sig samman vid hot från en yttre fiende. Om det håller på att hända här efter lång tids skadeglädje är det välkommet. Än mer välkommet är det om det kan leda till faktiska resultat.

Som synes har uppdateringarna inte varit lika frekventa den senaste tiden. Det beror dels på att det mesta (men inte allt) av det rent principiella redan är sagt, men främst på att mitt arbete tar mycket tid.

Paragrafryttare

Publicerat: 4 juni, 2011 i Fallbeskrivningar

Som jag redan har skrivit om finns det en stor risk att föreningarna kommer att känna sig tvingade att censurera sina egna supportrar, eftersom de omöjligen kan veta var SvFF:s gräns går. Den tesen känns bekräftad av Lagrells senaste uttalande när han intervjuades av Aftonbladet:

I anmälan mot AIK nämns också en banderoll från samma match. Den lydde ”en jävinstans med beslut utan substans – Disciplinnämnden”. Vad anser du om den punkten i anmälan?

– Jag har sett många banderoller som varit elaka och lett litegrann åt det. Här måste man titta på vad som står och vad föreningen gör. Men för mig är säkerheten det viktigaste, säger Lagrell.

Notera att han alltså säger att man ska titta på vad föreningen gör. Man kan väl förmoda att han menar att föreningen förväntas ingripa mot banderoller som går över den aldrig definierade gränsen. När man tidigare bötfällde Djurgården för ramsor riktade mot domaren togs ingen hänsyn till om föreningen gjorde något mot det. Det kan bero på att det Lagrell talar om kanske inte är den regel som DIF straffades enligt, utan det kan handla om 3 kap 12§ i tävlingsbestämmelserna. Den lyder:

Spelare, föreningsföreträdare eller funktionär som offentligen i tal eller skrift eller på annat sätt allvarligt misskrediterar FIFA, UEFA, SvFF och till SvFF anslutna organisationer kan ådömas straffavgift eller anmälas till bestraffning enligt 14 kap. RF:s stadgar.

”Föreningsföreträdare” har betydelsen ledare inom föreningen. Det ska alltså inte blandas ihop med ”supportrar”, som i tävlingsbestämmelserna kallas just ”supportrar”. Det framgår också tydligt i den artikel som förbundet skrev när regeln antogs (vilket man gjorde samtidigt som den beryktade 3 kap 8 §) där man istället använde ordet ”ledare”. Om det är den paragrafen Lagrell hänvisar till kanske även den är under omtolkning. Detta på ett sätt som innebär att det inte bara är så att föreningsföreträdare inte får ”allvarligt misskreditera” SvFF och dess organisationer, utan de ska också ingripa mot sådant från supportrarnas sida för att undgå bestraffning. Eftersom föreningarna omöjligen kan veta vad som faller under ”allvarlig misskreditering” finns det en väldig risk att alla kritiska yttringar mot förbundet och disciplinnämnden censureras av dem.

Om förbundet hade som mål att slå ner all kritik kan de nu ha lyckats.

Tillägg: Man måste ju gilla tävlingskommiténs ordförande Gerhard Sager när han hävdar att Sverige är det enda land i världen där det förekommer ramsor riktade mot domaren. Här har vi bara ett par exempel.

Censur på entreprenad

Publicerat: 3 juni, 2011 i Fallbeskrivningar

SvFF har publicerat en kort artikel på sin hemsida där Khennet Tallinger försöker förklara beslutet att bestraffa DIF för kränkning. Att kränkningar ”är ett klart brott mot TB” har redan konstaterats vara felaktigt. Nu lägger han även till att ”Varje fall är unikt och kan inte jämföras med något tidigare beslut.”

Det vi alltså har här är en disciplinnämnd som tolkar om pargrafer helt utan sammanhang, och som dessutom enligt egen utsago inte erkänner någon typ av prejudicering. I en rättsstat är annars tydliga lagar och frånvaro av godtycklighet i rättskipning genom prejudicering något man strävar efter, men SvFF har inte det förstnämnda, och förkastar alltså totalt det sistnämnda.

Nu, när mediedrevet har vänts mot förbundet, verkar det som att i alla fall AIK kommer att bli friade (om man utgår från vad förbundsrepresentanter har sagt). Det garanterar däremot absolut ingenting om framtida fall, eftersom inga domar är prejudicerande. Resultatet kan även bli total självcensur från klubbarnas sida när supportrar till exempel använder sig av kritiska banderoller (vilket vi lär se många av den närmaste tiden), eftersom de inte kan vara säkra på om de blir bötfällda eller inte. Kom ihåg att Djurgården efter beslutet om tomma läktare 2009 valde att inte ens släppa in journalister eller den egna styrelsen eftersom man inte visste hur förbundet skulle reagera.

Förbundet tvår sina händer nu, men vägen är öppen för en orwellisk utveckling på svenska läktare.

Förbundsalgebra

Publicerat: 2 juni, 2011 i Fallbeskrivningar

Efter händelserna i derbyt mellan Malmö FF och Helsingborg väntas nu bestraffning från disciplinnämnden. Här ska jag göra ett försök att räkna ut vad straffet ”borde” bli. Det bör sägas direkt att jag vänder mig emot alla typer av kollektiv bestraffning (något som jag med all säkerhet kommer att återkomma till i senare inlägg). Det är rättsvidrigt, ologiskt och helt och hållet meningslöst. Poängen med uträkningen är att det skulle vara väldigt intressant om den skiljer sig på ett betydande sätt från vad disciplinnämnden kommer fram till. Godtyckligheter i bedömningarna av straffvärde från deras sida har många reagerat på.

Händelserna i Malmö kan sättas i punktform så här:

  1. Ett knallskott kastades in på planen vilket skadade en spelare.
  2. En supporter beträdde planen och angrep samma spelare.
  3. Matchen avbröts och återupptogs inte.

För att bedöma straffvärdet i detta finns det inte mycket att hämta i SvFF:s tävlingsbestämmelser. Istället får man titta på tidigare domar för att se praxis. Vi tar det punkt för punkt:

  1. 2008 fick AIK:s målvakt Tomi Maanoja en fyrverkeripjäs kastad på sig. Detta ledde till att Hammarby blev dömda till att spela nästa derby med tom klacksektion.
  2. Här kan exemplet DIF – Assyriska 2009 med fördel användas. Där blev domen att Djurgården skulle spela en match utan publik och betala 100 000 kronor i böter (efter överklagan till Riksidrottsnämnden). Här föreligger det däremot en väsentlig skillnad mellan händelserna. I Malmö-fallet var den en enskild supporter som beträdde spelplanen, medan händelsen på Stockholms stadion skedde under en publikinvasion. Hur vet man hur stor del av straffet 2009 som berodde på publikinvasionen? Lösningen skulle kunna vara att dra av de 85 000 i böter som AIK fick för den publikinvasion som skedde veckan innan på Gamla Ullevi. Där har man däremot problemet att andra förseelser kopplade till pyroteknik straffas i samma dom. Dessa brukar rendera i bötesbelopp på omkring 25 000 kronor (med stora variationer), så vi drar av det för att få ett hum om boten för invasionen.
  3. Här är praxis väldigt aktuellt, nämligen matchen Syrianska-AIK 2011, där man kom fram till att matchen inte skulle spelas om och resultatet skulle bestämmas till 3-0 till Syrianska.

Resultatet ser alltså ut så här: Tom klacksektion i nästa högriskmatch + en match helt utan publik + 40 000 i böter + förlust med 3-0 i den aktuella matchen.

Den här uträkningen är däremot godtycklig, eftersom den grundar sig på godtyckliga domar från disciplinnämnden. Matar man in andra värden från andra domar får man andra resultat, trots att förseelserna är desamma. Man kan till och med hävda att Malmö FF inte ska ha något straff alls eftersom de inte var rådiga över situationen, vilket disciplinnämnden tidigare har friat för i en dom 2005. Den domen skulle jag stödja, för man kan verkligen fråga sig vad MFF skulle kunna ha gjort för att undvika händelserna (främst knallskottet). Vad straffet till slut blir avgörs nog av en tärning hos disciplinnämnden.